centifolia

Efter flera dagars kaotiskt men ihärdigt sökande efter tidstecken, trender och annat skoj har jag kommit fram till en sak:

Det är en djungel där ute.

Jag menar, internet har helt enkelt alldeles för mycket innehåll. Nyckerlordet här är komplexitet.

Det finns för mycket information...eller rättare sagt: det finns för mycket skit. Och det är ju jättekul. Men det ställer stora krav på användaren: för att vaska fram guldklimparna ur allt irrelevant slask krävs aktivt sökande. Och det kräver i sin tur kunskap, kompetens och tid. Den som vill få reda på nyheter och sammla relevant information kan inte längre sitta och glo på en burk med rörliga bilder och förvänta sig att bli matad med ett färdigpreparerat, pedagosiskt lättsmält helkvällsprogram, ihopkokat av en professionell journalistkår med allmänhetens bästa sikte. Den passiva mediekonsumentens era är förbi. Slutgiltigt. Adjö couchpotato.

I Tyskland pratas det i det här sammanhanget mycket om upluckring av den klara rollfördelningen "producenter och konsumenter" (sändare och mottagare - envägskommunikation). Framförallt de interaktiva möjligheter som uppstått har låtit konsumenterna bli PROSUMENTER . (http://www.ecin.de/news/2008/04/29/11877)

Många som hittills befunnit sig på den prestigefyllda producentsidan av rolluppdelningen känner motsträvig ångest och oro inför denna förändring. Man kan inte längre förutse konsumenters beteende. Det betyder bland annat att man inte längre kan räkna med att nå ALLA på en gång med samma innehåll. Hur ska man kunna bilda opinion? Vad händer med det så kallade kollektiva medvetandet om vi inte längre ser och hör samma saker, samtidigt? Vad är en målgrupp om det bara finns en massa individer?

Men det behöver inte nödvändigtvis betraktas som en förlust, som något att sörja. Man måste bara göra något fantastiskt av situationen. De företag som vill lyckas i framtiden måste inte bara förstå hur internet faktiskt har förändrat mediekonsumenters beteende. De måste även anpassa sig därefter. För det är inte bara konsumtionen av medier som har förändrats - den aktiva hållingen bland internetanvändare tycks redan ha smittat av sig på alla konsumtionsområden som uttrycker på något vis uttrycker livsstil.

För många konsumenter tycks förändringen att bli prosumenter ha varit självklar. Men företag och traditionella medier verkar ha problem att hitta sin nya roll (som passiva producenter?).

Reklambranschen har redan börjat reagera små smått genom att lämna det traditionella kampanjtänket för ett mer service och/eller dialoginriktat arbete (http://www.ecin.de/marketing/kundenmeinung/index.html). Men det är en lång väg kvar för många företag att hitta sin nya roll i kaoset.

Detta tåls att spinna vidare på framöver. Kan företagen hjälpa prosumenterna att spara tid och bli bättre på att sammla information? Kan man hjälpa människor att förbättra sin dyrbara mediekompetens och samtidigt binda dem som kunder? Detta tåls att spinna vidare på.

Klart slut.

Att hålla koll på ZEITGEIST. Men hjälp av en blogg. Som en skoluppgift.

Bara konceptet känns så OTROLIGT pretto.

Att skriva om att man ska skriva om vad andra skriver eller kommer skriva om - metanivån ger mig kalla kårar. Jag menar den som sitter och tror att han/hon kan hålla koll på och dessutom meddela sig om det han/hon tror är tidens puls måste till stor del ägna sig åt detta för att själv få känna sig lite zeitgeist. Eller?

Men å andra sidan är fenomenet blogging som jag uppfattar det egentligen inget annat än ett forum för att uppfylla gemenemans behov av att få vara lite pretto då och då. En härligt överambitiös dagbok. Av exakt denna anledning har jag tills denna ödesdigra dag försökt undvika detta beteende.

Men nu finns det ingen återvändo längre: Här är min blogg (förlåt värld). Och den ska fyllas (går det?) med allehanda subjektivt, stulet (jag erkänner redan nu), påhittat strunt om saker jag gillar, inte gillar, tycker är intressanta och fullständigt meningslösa. 

Jag kommer i alla fall lägga upp det efter följande strategi:
1. gå ut hårt, vara sjuuukt pretto och ambitiös i två-tre, kanske fem veckor.
2. efter någon liten månad när vädret blivit sämre och jag insett mina begränsningar vad det gäller zeitmanagement kommer zeitgeisten antagligen lämna mig och spridas i den hårda novembervinden. Min blogg lämnas åt sitt eget öde... Snipp snapp slut.

Det var dagens trendorakel. Ursäkta pessimismen, men jag har vid det här laget uppnått så pass god självkännedom att det inte är någon idé att hymla. Vissa beteenden har en tendens att upprepa sig, oavsett om det ligger i trend eller inte.

Så nu är det bara att sätta igång och blogga så det svider. Hoppas det inte går riktigt lika illa som jag förutspått:)

Varmt välkomna!