TV-trender: intervju med Magnus Abrahamsson

Idag ringde jag upp Magnus Abrahamsson, utvecklingschef på OTW Television, för att prata lite om trender inom TV-branschen. Här är intervjun:


Vilka trender och utvecklingar står TV-branschen inför?

- För det första får jag nog säga att trender generellt sett inte riktigt går att förutspå, men man kan prata om tendenser både vad det gäller fromatutveckling och TV-branschen i stort.


Vilka trender ser du just nu inom Formatutvecklingen?

- När Youtube kom igång sa alla: oj, nu är internet här! Då måste TV bli helt eventbaserat - och det stämmer ju till en viss del. Både Idol, melodifestivalen och andra direktsända jätte-events drar väldigt stor publik. Dels för att det är stora händelser man kan se live, dels på grund av de interaktiva inslagen med omröstningar och publikdelaktighet.


Betyder det att vi bara kommer få se livesändningar av mastodontformat?

- Nej, jag tror att trenden med  eventbaserad TV-underhållning kommer att hålla i sig ett bra tag till. Men jag ser även något man skulle kunna kalla mottrender innom produktion av TV-underhållning. Man kan säga att TV-branschen har något cykliskt över sig. På nittiotalet såg vi det klassiska såpadramat som största trend. Det blev emellertid nästintill utraderat av det man kallade för reality-TV, Big Brother, Farmen, Baren och så vidare. Nu har det formatet fått lämna plats åt ett ännu mer äkta format: de konstruerade situationerna som Farmen och Baren har bytts ut mot riktiga så kallade work place realities. Omåttligt populära format som Livräddarna, Klass 9A och Barnmorskorna dök upp för något år sedan. Mina förhoppningar är ju att den cykliska tendensen med mottrender kommer ta oss tillbaka till det dramatiserade formatet: så långt bort ifrån verkligheten man kan komma!


Ser du ytterligare någon kommande trend för själva formaten?

- Jo, tävlingsprogramet Wipeout är ett viktigt format just nu som spelas in i gigantiska hinderbanor - det är lite som de japanska hål-i-väggen-showerna fast ännu värre. Det här och liknande former av tävlingsunderhållning kommer vi att se mycket av framöver. Gemensamt för den typen av format är att människor drivs till sina yttersta fysiska gränser i olika typer av tävlingsmoment.


Hur går det för TV-branschen på lite längre sikt? Tror du att TV som medium kommer att försvinna i och med internets erövringar av den rörliga bilden?

- Nej, i alla fall inte på ett tag. Tablå-TV kommer finnas tills man integrerat internet helt och hållet i TVn. När tekniken för högupplöst internet har utvecklats och är användarvänlig, och browsern finns direkt att nå i TVn kanske de vanliga TV-kanalerna har gjort sitt, vem vet. Men det är inte aktuellt ännu på ett tag. Jag menar, när man har sett 60 klipp på Youtube tröttnar man och längtar efter en TV-tablå att sjunka in i. Och då blir det dyrt att producera, så produktionsbolag kommer alltid behövas i någon form. Frågan är bara vem som ska betala.


Ja, vem ska betala när kanalernas reklamintäkter inte räcker till?

- Det har ju försökts en hel del med Advertise funded Programming (AFP), men det har inte riktigt slagit igenom. Jag tror det beror på att TV-kanalerna inte är så intresserade.


Varför inte?

Dels upplever de att företag inkräktar på deras möjligheter att styra den egna programtablån. Om till exempel Nestlé skulle bli ansvariga för innehållet i en produktion kanske det inte passar TV4's upplägg - man måste ju tänka på att tablån till stor del utgör en kanals identitet. För privata kanalers del kan ju AFP dessutom leda till att man tappar kunder och därmed möjligheter att göra affärer. Men på längre sikt när man har löst finansieringsfrågan kan det mycket väl bli så att TV-Bolagen försvinner helt och Produktionsbolagen blir ägare till formaten.

Intervju av Emilia Blom 2008-09-01


Det är en djungel där ute

Efter flera dagars kaotiskt men ihärdigt sökande efter tidstecken, trender och annat skoj har jag kommit fram till en sak:


Det är en djungel där ute.

Jag menar, internet har helt enkelt alldeles för mycket innehåll. Nyckerlordet här är komplexitet.


Det finns för mycket information...eller rättare sagt: det finns för mycket skit. Och det är ju jättekul. Men det ställer stora krav på användaren: för att vaska fram guldklimparna ur allt irrelevant slask krävs aktivt sökande. Och det kräver i sin tur kunskap, kompetens och tid. Den som vill få reda på nyheter och sammla relevant information kan inte längre sitta och glo på en burk med rörliga bilder och förvänta sig att bli matad med ett färdigpreparerat, pedagosiskt lättsmält helkvällsprogram, ihopkokat av en professionell journalistkår med allmänhetens bästa sikte. Den passiva mediekonsumentens era är förbi. Slutgiltigt. Adjö couchpotato.


I Tyskland pratas det i det här sammanhanget mycket om upluckring av den klara rollfördelningen "producenter och konsumenter" (sändare och mottagare - envägskommunikation). Framförallt de interaktiva möjligheter som uppstått har låtit konsumenterna bli PROSUMENTER . (http://www.ecin.de/news/2008/04/29/11877)


Många som hittills befunnit sig på den prestigefyllda producentsidan av rolluppdelningen känner motsträvig ångest och oro inför denna förändring. Man kan inte längre förutse konsumenters beteende. Det betyder bland annat att man inte längre kan räkna med att nå ALLA på en gång med samma innehåll. Hur ska man kunna bilda opinion? Vad händer med det så kallade kollektiva medvetandet om vi inte längre ser och hör samma saker, samtidigt? Vad är en målgrupp om det bara finns en massa individer?

Men det behöver inte nödvändigtvis betraktas som en förlust, som något att sörja. Man måste bara göra något fantastiskt av situationen. De företag som vill lyckas i framtiden måste inte bara förstå hur internet faktiskt har förändrat mediekonsumenters beteende. De måste även anpassa sig därefter. För det är inte bara konsumtionen av medier som har förändrats - den aktiva hållingen bland internetanvändare tycks redan ha smittat av sig på alla konsumtionsområden som uttrycker på något vis uttrycker livsstil.

För många konsumenter tycks förändringen att bli prosumenter ha varit självklar. Men företag och traditionella medier verkar ha problem att hitta sin nya roll (som passiva producenter?).


Reklambranschen har redan börjat reagera små smått genom att lämna det traditionella kampanjtänket för ett mer service och/eller dialoginriktat arbete (http://www.ecin.de/marketing/kundenmeinung/index.html). Men det är en lång väg kvar för många företag att hitta sin nya roll i kaoset.


Detta tåls att spinna vidare på framöver. Kan företagen hjälpa prosumenterna att spara tid och bli bättre på att sammla information? Kan man hjälpa människor att förbättra sin dyrbara mediekompetens och samtidigt binda dem som kunder? Detta tåls att spinna vidare på.

Klart slut.


trendwatch - ZEITGEIST?

Att hålla koll på ZEITGEIST. Men hjälp av en blogg. Som en skoluppgift.

Bara konceptet känns så OTROLIGT pretto.

Att skriva om att man ska skriva om vad andra skriver eller kommer skriva om - metanivån ger mig kalla kårar. Jag menar den som sitter och tror att han/hon kan hålla koll på och dessutom meddela sig om det han/hon tror är tidens puls måste till stor del ägna sig åt detta för att själv få känna sig lite zeitgeist. Eller?

Men å andra sidan är fenomenet blogging som jag uppfattar det egentligen inget annat än ett forum för att uppfylla gemenemans behov av att få vara lite pretto då och då. En härligt överambitiös dagbok. Av exakt denna anledning har jag tills denna ödesdigra dag försökt undvika detta beteende.

Men nu finns det ingen återvändo längre: Här är min blogg (förlåt värld). Och den ska fyllas (går det?) med allehanda subjektivt, stulet (jag erkänner redan nu), påhittat strunt om saker jag gillar, inte gillar, tycker är intressanta och fullständigt meningslösa. 

Jag kommer i alla fall lägga upp det efter följande strategi:
1. gå ut hårt, vara sjuuukt pretto och ambitiös i två-tre, kanske fem veckor.
2. efter någon liten månad när vädret blivit sämre och jag insett mina begränsningar vad det gäller zeitmanagement kommer zeitgeisten antagligen lämna mig och spridas i den hårda novembervinden. Min blogg lämnas åt sitt eget öde... Snipp snapp slut.

Det var dagens trendorakel. Ursäkta pessimismen, men jag har vid det här laget uppnått så pass god självkännedom att det inte är någon idé att hymla. Vissa beteenden har en tendens att upprepa sig, oavsett om det ligger i trend eller inte.

Så nu är det bara att sätta igång och blogga så det svider. Hoppas det inte går riktigt lika illa som jag förutspått:)

Varmt välkomna!


välkommen!

Test

RSS 2.0