Det är en djungel där ute
Efter flera dagars kaotiskt men ihärdigt sökande efter tidstecken, trender och annat skoj har jag kommit fram till en sak:
Det är en djungel där ute.
Jag menar, internet har helt enkelt alldeles för mycket innehåll. Nyckerlordet här är komplexitet.
Det finns för mycket information...eller rättare sagt: det finns för mycket skit. Och det är ju jättekul. Men det ställer stora krav på användaren: för att vaska fram guldklimparna ur allt irrelevant slask krävs aktivt sökande. Och det kräver i sin tur kunskap, kompetens och tid. Den som vill få reda på nyheter och sammla relevant information kan inte längre sitta och glo på en burk med rörliga bilder och förvänta sig att bli matad med ett färdigpreparerat, pedagosiskt lättsmält helkvällsprogram, ihopkokat av en professionell journalistkår med allmänhetens bästa sikte. Den passiva mediekonsumentens era är förbi. Slutgiltigt. Adjö couchpotato.
I Tyskland pratas det i det här sammanhanget mycket om upluckring av den klara rollfördelningen "producenter och konsumenter" (sändare och mottagare - envägskommunikation). Framförallt de interaktiva möjligheter som uppstått har låtit konsumenterna bli PROSUMENTER . (http://www.ecin.de/news/2008/04/29/11877)
Många som hittills befunnit sig på den prestigefyllda producentsidan av rolluppdelningen känner motsträvig ångest och oro inför denna förändring. Man kan inte längre förutse konsumenters beteende. Det betyder bland annat att man inte längre kan räkna med att nå ALLA på en gång med samma innehåll. Hur ska man kunna bilda opinion? Vad händer med det så kallade kollektiva medvetandet om vi inte längre ser och hör samma saker, samtidigt? Vad är en målgrupp om det bara finns en massa individer?
Men det behöver inte nödvändigtvis betraktas som en förlust, som något att sörja. Man måste bara göra något fantastiskt av situationen. De företag som vill lyckas i framtiden måste inte bara förstå hur internet faktiskt har förändrat mediekonsumenters beteende. De måste även anpassa sig därefter. För det är inte bara konsumtionen av medier som har förändrats - den aktiva hållingen bland internetanvändare tycks redan ha smittat av sig på alla konsumtionsområden som uttrycker på något vis uttrycker livsstil.
För många konsumenter tycks förändringen att bli prosumenter ha varit självklar. Men företag och traditionella medier verkar ha problem att hitta sin nya roll (som passiva producenter?).
Reklambranschen har redan börjat reagera små smått genom att lämna det traditionella kampanjtänket för ett mer service och/eller dialoginriktat arbete (http://www.ecin.de/marketing/kundenmeinung/index.html). Men det är en lång väg kvar för många företag att hitta sin nya roll i kaoset.
Detta tåls att spinna vidare på framöver. Kan företagen hjälpa prosumenterna att spara tid och bli bättre på att sammla information? Kan man hjälpa människor att förbättra sin dyrbara mediekompetens och samtidigt binda dem som kunder? Detta tåls att spinna vidare på.
Klart slut.
